October 31, 2015

HOS JONSSONS I GÖTET -- LYSHOLMEN 1951
















Uncle Folke Jonsson Jr. (Ponkis) after WW2

Parachute collision

Gothenburg man's war experience - Folke Jonsson Jr American's corporal

(Swedish Newspaper article translated by Lena Sodergren)

 

"All my comrades in America voluntarily entered the war and I thought it was also my duty, it was my mother's fatherland," says Folke Jonsson J:r, who is on a week's leave. Ordinarily, he is stationed with the American forces in France. He hasn't been home in seven years, so the joy is great to have done so well. 
He traveled to America in 1939 to finish his schooling, but the war came in between. He signed up, immediately becoming an American citizen and, after training in the United States, came to Europe in 1942. Badges of distinction on his chest reveal that he participated in three major battles. The father, Consul General Folke Jonsson, wonders what his hopeful son really has been through.

Parachuting was my job, says the young man, and it generally went well. The last time we were going to jump, it all went crazy. There were 24 of us 12 in each door, and in the air my parachute got tangled up in another. Both mine and my companion's parachute folded and we fell together a couple of hundred feet, before the parachutes opened up. Then we bumped together once more before we reached the ground -- and that left me with back injuries and something wrong with one foot. Instead of being in the last fight in Germany, I had to be hospitalized. I was cheated on the finale itself, and it was apparently a hard job, because a lot of my comrades were left on the battlefields.

- The battle of the Ardennes is otherwise the hardest battle the young Gothenburg man has participated in. It lasted for 45 days at the front , without any rest. It involved surveillance and reconnaissance on a river. Many of the comrades suffered severe frostbites to their feet and hands. There were two enemies that time, the cold and the Germans.

"During his stay in England, before Mr. Jonsson came over to the continent, he had the opportunity to study the effects of the German rockets up close. He says that he was close to being hit. Many of his comrades were lost and he adds with a smile that he himself has been miraculously lucky. His first contact with the enemy was at Verdun and it was a very scary experience.

"We soon all understood," he says, "that it was a question of dying or killing." Now, however, we are all happy that the war is over. We, the young people, who signed up to go in the field, before schooling was completed, are invited by the US government to spend two years at Yale University. I'm thinking about going back to the U.S. and training to be a businessman. Then I'll see what happens.

Mr. Folke Jonsson is only 23 years old and has his life in front of him.

Folke Jonsson Jr. 
He participated as a paratrooper in the American invasion of Normandy during WW2.
He was in the Battle of the Bulge (The Ardennes offensive) and when he parachuted again later in the war, his parachute got entangled with someone else's and he sustained back and foot injuries when landing. He was cared for at a Red Cross Hospital in Paris where his mother Olga visited. 
He settled and married his wife Anne in Jacksonville Florida


March 7, 2015

ETT RIKTIGT FYND - MASSOR MED IS!!

Innan vi fick elektriska kylskåp fanns det andra lösningar med is-skåp. Isen fick hämtas i havet, från en sjö eller bäck (som beskrivs ovan) under vintern. Isblocken förvarades i speciella hus med massor av isolerande sågspån som gjorde att isen höll ett helt år. Man hade då is under vår, sommar och höst till nästa vinter när man fyllde på förrådet. 
På Lysholmen fanns ett sådant ishus. När de elektriska kylskåpen kom byggdes ishuset om till en sommarstuga för min moster Mary.


TYPISKT FÖR OMTÄNKSAMMA MORMOR OLGA

När jag fyllde nitton år fick jag detta kortet tillsammans med en present av mormor. Jag sparade det för det var så typiskt för mormor.


Mormor Olga ville att alla i släkten skulle må bra, tycka om varandra och umgås och att umgänget skulle vara harmoniskt. När hon gratulerar mig passar hon på att flika in: "Be good to your dear mother and love her"
Hon kanske anade att min mamma hade det tufft just då och behövde en extra dos kärlek. Jag förmodar att det var något sådant eftersom mamma och jag alltid kom bra överens.

March 6, 2015

OLGA & FOLKE GIFTE SIG I DENNA KYRKAN I PARIS 1909

Många har frågat vilken kyrka Olga och Folke gifte sig i när de gifte sig den 18 oktober 1909.
Som tur är finns Wikipedia som kan visa bilder på kyrkan Saint Honoré d'Eylau på place Victor Hugo. Det var en relativt liten katolsk kyrka som passade för paret som hade ett litet intimt bröllop. Läs om förberedelserna, alla breven som de nyförälskade skrev till varandra, den franska byråkration m.m  i MY DARLING OLGA: Folke Jonsson letters 1909-1961









LEKSTUGAN PÅ LYSHOLMEN 1946

Lekstugan på Lysholmen var byggd för Olga och Folkes nio barn där de och barnsköterskan tillbringade många soliga dagar med barnen och deras släkt och vänner. Lekstugan och omgivningen var plan mark och inte så nära farliga trappor och murar på Lysholmens framsida. Längst bort till vänster skymtar man stationshuset.

Lekstugan var var ganska stor med en tillbyggnad på baksidan. Den var rustik och hade ett litet kök och en mysig öppen spis så den kunde mycket väl användas som bostad om man var villig att bo lite primitivt (och gratis) som mina föräldrar gjorde med sitt första barn Ann, 1946. Släkt och vänner kom på besök.
Gunilla (med make Arne) gästas av sin bror Billy med fru Brita och barn (nedan).
Bakom lekstugan fanns en beteshage.
Senare växte här upp mycket höga björkar.
Bra att ha  ettåriga Ann i säkert förvar. 

Framför lekstugan  fanns en liten välvd bro över en av de tre dammar som omgav Lekstugan. De kanske inte var där när Olga och Folkes barn var små.


Som syns på fotografiet nedan var den lilla bron stark nog att hålla sex festklädda vuxna personer. De är förmodligen på väg till middag på Lysholmen.
Efter de gått över bron går de på en grusad gång kantad med björkar innan de kommer till stentrappan som leder upp till vändplanen (parkeringsplatsen). Därefter är det en del trappor innan de kommer in på Lysholmens inbyggda gård. Därefter väntar Linneas goda mat.


När man är ung bor man gärna lite primitivt om man kan gå rakt ned till havet och bada. Eller ta båten ut till en ö (som på dessa foton). 
Här badar familjerna Högman, Laurenius och Södergren. 

På femtio och sextiotalet var det många unga par som hyrde lekstugan, eller grindstugan. De stod i kö för ett billigt första boende på Särö (med bad och båtplats). Idag bor många av dem i flotta villor på Särö.

March 4, 2015

MORMOR ANITA PÅ LYSHOLMEN


Min mormors mamma hette Anita Ball och var släkt med president Georg Washingtons mamma. Hon bodde hos Olga och Folke på Lysholmen under längre perioder. Här fanns ju så många barnbarn också!
Hon var ganska allvarligt lagd och läste mycket. Min mamma och hennes åtta syskon pratade gärna med sin mormor och de gick oftast därifrån med en slant i handen. 
Folke tyckte mycket om sin svärmor Anita (hon hade stöttat Olga Och Folke så de kunde gifta sig) och han skrev till Olga som var med sin mamma på resa i Frankrike att Anita var välkommen att bo hos dem och att han designat en  privat flygel för sin svärmor. Den skulle ligga på berget bakom köket och ha en anslutning via andra våningens vid badrummet/borstrummet. Men tyvärr blev Anita Ball sjuk och det gick aldrig att genomföra.

När mormor dog, fick jag två jättestora handgjorda böcker med urklipp som hennes mamma Anita Ball hade tillverkat.

Böckerna är täckta med ett svart tyg och uppenbarligen handtillverkade.

Det svarta omslaget är sytt fast på insidan med svart tråd..

Denna bok kom till under första världskriget och här ser vi kvinnor som tagit männens arbete på en farm in Missouri, USA.


Det var väldigt ont om mat som ju ransonerades och då var det vanligt att folk skaffade sig höns.
Min morfar sköt fiskmåsar och lade dem i mjölk för att ta bort fisksmaken -- de serverades sedan som kyckling.


Här kan man lära sig en ny dans.

Hur man bygger intressanta garage - något som en välbärgad dam kan vara intresserad av

Kriget håller igång industrin i Pittsburg.

En listig tjuv som har en tredje arm som stjäl!

Annons för silke-strumpor -- långt innan nylonstrumporna.

Sentimental hemmascen.

Lite mode.

Något som hon gillat.
Hon klistrade in nya  urklipp ovanpå gamla.

Dåtidens skivartister. (Stenkakor)

Maskerad-kostymer

Bomull används vid telefontillverkning säger denna annonsen.
Anita Ball var intresserad av allt möjligt och dessa urklipp är bara några få utvalda.

March 2, 2015

RÄDDAD!

Olga Jonsson
Kinesiskt motiv målat på baksidan av en glasskiva
.

En dag för väldigt många år sedan på Lysholmen låg denna tavla på tork i köket, förmodligen nära spisen. Olga var nog otålig att få den torr. Men hon skulle tänkt sig för. In klampade nämligen trädgårdsmästaren Adolf med en spann potatis som han satt rakt på tavlan som låg på tork nära den varma spisen.
Tavlan sprack och Olga tänkte kasta den, men tavlan blev räddad av Lasse Eriksson från Berntssons Speceriaffär som råkade vara där just då. Han tog hem den och lagade den. Så den finns bevarad till eftervärlden. Och det var bra gjort av honom. 
Olga målade kinesiskt lack och det finns en del möbler bevarade, men denna typ av målning på baksidan av en glasskiva -- det finns ingen sådan bevarad (förutom denna räddade tavla). Tack Lasse! Och tack Christina, hans dotter som skickade ett foto på tavlan som blev riktigt fin i hoplimmat skick.

February 23, 2015

1940: BEREDSKAP PÅ SÄRÖ -- LOTTORNA BJUDER KUNGEN PÅ KAFFE

Mormor Olga håller ett skuggande paraply över kung Gustav V
De samtalar om något, vad vet vi inte. 

Kan det vara om det pågående kriget i Europa?
Jag tyckte det var ett trevligt, lite informellt foto, inte så poserat.
Det gällde att vara beredd på att Sverige kunde bli inblandat i ett världskrig.
På Särö rådde beredskap. Kung Gustav V gjorde ett besök denna soliga dag.

Lottorna
(Ellen Ankarkrona och Olga Jonsson samt Elsa Schwartz till höger)
 tog väl hand om Kungen.
Mannen till höger är  kabinettskammarherre James Keiller.
Kungen brukade bo hos honom i villa Gövik om somrarna. 

Lottorna bjöd kungen på fika i solgasset.
Min mamma Gunilla sitter längst till höger, närmast kameran.

Och sedan klev kungen in i sin Caddillac och kördes hem.
Men innan kungen åkte skulle alla fotograferas som minne av kungens besök.
Alla som var med fick var sitt foto och kanske till och med ett med kungens autograf i hörnet Dessa kort prydde många hem på Särö.
Olgas nittonåriga dotter Gunilla Jonsson (min mamma) har ett trevligt samtal med de inkallade. De ser ut att trivas tillsammans.