BRÖLLOP PÅ LYSHOLMEN 1935

Olga och Folke har all anledning att vara nöjd denna dag i september 1935. Deras dotter Sonja gifter sig idag med Hans Lund. 
Han kommer från en "fin familj" som man sade då. Hans pappa Peter Andreas Lund bodde på det fina godset Lerchenborg i Danmark. Året innan gifte Olga och Folke bort den äldsta dottern till Sven Hansson, också han från en "fin familj".

Visserligen härskar den stora depressionen men Olga och Folke har klarat sig bra, de har råd att gifta bort sina döttrar i stil och de har renoverat Lysholmen några år innan, biljardrummet byggdes om och gjordes till ett stort vardagsrum i engelsk Tudorstil. Det gamla vardagsrummet blev en "salong".

Återigen används "Stengården" för bröllopet. Den byggdes året innan till dottern Anitas bröllop.

Det är mycket fina gäster från Danmark.
Intressant att se vilka som var bjudna från Särö.
Bilderna nedan är förstoringar.

Fem år senare…..

Alla har anledning att vara glada denna dag. De vet inget om det annalkande kriget (Andra Världskriget) fyra år senare.

Och ingen kunde ju ana att den unge brudgummen skulle dö redan 32 år gammal efter sviter i finsk-ryska kriget där han deltog som frivillig. Många andra svenskar hjälpte Finland på det sättet.

TIDIGT LYSHOLMEN 1918

Tidigt Lysholmen innan trappor och murar byggts.
Man anar den kala klippan som Lysholmen byggdes på.

Här ser man trapporna och murarna färdiga.
 I rät vinkel till matsalen går en mur av kullerstenar. Den skiljer köksingången från trädgården.
Stengården kommer att byggas här med denna mur som ena sidan, sexton år senare för att gifta bort Anita 1934, Sonja 1935 och Mary 1937.

Denn bilden måsta vara tagen efter 1934 då man ser att Stengården byggts till (vänster)

EN DANSK REPORTER PÅ BESÖK HOS OLGA OCH FOLKE PÅ LYSHOLMEN 1939

Olga dirigerar byggnationen av Stengården på Lysholmen.

En journalist från Danmark besökte Lysholmen 1939. Hans skrev bland annat om hur Stengården kom till, fast han kallar den en Vikinghall.
Olga och Folke skulle ha 140  bröllopsgäster till dottern Sonjas bröllop. Hon gifte sig med dansken Hans Lund. 
De ville absolut ha bröllopet hemma så de byggde till en Viking hall (blev senare Stengården). Det samlades ihop massor med kullerstenar och så satte murarna igång. Det hela verkar ha varit rätt improviserat enligt journalisten och det var det säkerligen.

Den var egentligen till dotterns Anitas bröllop som Stengården byggdes 1934. Sonja gifte sig också i Stengården, men först året senare. Men det var ju en dansk reporter som ville framhäva den danske brudgummen, godsägaren Hans Lund, son till hovjägarmästaren Peter Andreas Lund på  godset/slottet Lerchenborg i Danmark.

Folke serverar snaps så att bygget skall bli färdigt till dotterns bröllop.

De hade bara 6 veckor på sig att få det hela färdigt.

Reportern skriver att Folke tog honom på en tur runt Särö i sin stora röda Buick RoadMaster som förmodligen såg ut så här:

TAG ÅNGLOKET TILL SÄRÖ

När Olga och Folke byggde Lysholmen 1918 fanns redan järnvägen och passagerarna följde nog med stort intresse vad som reste sig på andra sidan viken. 

Lysholmen hade utsikt över banvallen på andra sidan viken.
När tåget lämnat Munkekullen och gick in i kurvan innan ankomsten till Särö Västerskog, visslade ångloket och man hörde och såg allt detta från Lysholmen

På andra sidan slingrade sig tåget fram längs strandkanten innan det kom fram till Särö Västerskog. Det var rätt trivsamt att se röken från tåget och höra ångloket frusta och visslingarna. Det var ju annars så tyst.
Här har tåget lämnat Särö Västerskog och stoppar vid första hållplatsen, Munkekullen fär att sedan stanna vid Släp station. Det var här de förmögna Säröborna steg på tåget  när de åkte in till arbetet. Folkes pappa Axel Jonsson åkte frekvent fram och tillbaka under sommarmånaderna. Men så hade han och de andra fina herrarna väldigt bekväma stolar…
De förmögna herrarna som1901 stiftat järnvägsaktiebolaget Göteborg-Särö var August Wijkander, C.A Kjellberg, August Carlsson, Em. Fischer, Axel Jonsson, H.L Ygberg A,O Wilson och Bertil Wijk.
De var alla garanterade sin egen läderfåtölj på tåget. 
Ingen annan vågade ta deras stolar.


Axel Jonsson kunde läsa tidningen i lugn i den egna läderfåtöljen.

Vad skönt att slippa ta ångbåten. Den hade pensionerats.
(Bilder från "Säröbanan" av Nils Rosengren, Erik Sundström och Bertil Thulin)

Den enda möjligheten att komma till Särö innan tågförbindelsen kom 1904, var med ångbåt. Nedan ser man ångbåten Tessin vid Särö Västerskog. Resan tog två timmar, mot tågets en timme och en kvart.